fredag 8. juni 2007

Du är värdefull! Tal till studenterna

Tal till avgångsklasserna på Ullvigymnasiet på studenten, 8/6 -07

Nu är ni här. Jag antar att ni har längtat och sett fram emot den här dagen länge, kanske bara med glädje, kanske med lite blandade känslor. Det är en tid i era liv som tar slut och en ny som börjar. Fram tills nu har ni varit skolungdomar, nu förväntas ni vara mer eller mindre vuxna. En stor frihet och kanske är det lite läskigt också. Hur ska mitt liv bli? Vem ska jag vara? Vad ska jag göra? Kommer mina drömmar och längtan kunna uppfyllas? Kanske ser ni på framtiden med nyfikenhet och tilltro, att den ljusnande framtiden verkligen är er. Eller kanske det finns ett drag av oro, kommer jag att komma in på den utbildning jag vill, kommer jag att få ett jobb, vad kommer att hända med vår värld?

Den här dagen handlar både om historien och om framtiden för er. Många kommer att prata med er om vad som varit, och ännu fler om vad som ska komma. Och mycket av det handlar om att göra och prestera. Om betyg och studieresultat, om att komma in på utbildningar, att få jobb och göra karriär. Att få stipendier och utmärkelser, att resa och se världen, att klara av saker. Uppfylla sina mål och drömmar. Allt det är viktigt, det spelar roll vad man gör med sitt liv. Men det är inte det som avgör vem du är, vad du är.

Det låter kanske lite töntigt när man säger det så här rakt ut, men jag tror att det kan vara viktigt att komma ihåg en dag som idag: vem du är och att du är värdefull beror inte på vad du presterar. Ditt människovärde avgörs inte på om du får bra betyg, får hög lön eller blir ihop med snyggaste tjejen eller killen. Du är oändligt värdefull bara för att du är. Vi kristna kallar det för att vara skapad till Guds avbild, att varje människa bär ett spår av gudomlighet, en spegling av evigheten. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna uttrycks det som att det finns ett inneboende värde och värdighet hos alla som tillhör människosläktet. Du är du, och ingen är bättre på det än just du. Att vara lyckad är inte samma sak som att vara lycklig.

Men precis som du har ett oändligt och okränkbart värde så har alla andra människor det också. Och ingen kan leva helt på egen hand, oberoende av varandra. Hur våra liv blir handlar inte bara om vad vi själva gör för val eller klarar av, utan också många andra saker. Vi människor hör ihop med varandra. Mitt liv är inte bara mitt, utan jag har ansvar för dem som finns omkring mig – och de finns också till för mig. Ibland som en stor tillgång, ibland som något jag måste lära mig leva med. När saker går bra i våra liv så är det sällan helt vår egen förtjänst, och när saker går fel är det sällan helt vårt eget fel. Det är tillsammans med andra – vänner, familj, klasskamrater, kollegor – som vi både kan åstadkomma stora saker och kan klara av nederlagen. Ni kommer att antagligen att få uppleva både segrar och förluster, framgångar och besvikelser. Men du är fortfarande du, oändligt värdefull och värd att älskas bara för att du finns.

Snart ska ni springa ut från skolan ut mot världen och framtiden. Ut mot drömmar och längtan och oro och förväntan. Och ni gör det som oändligt värdefulla unika personer, oavsett vad den framtiden bär med sig för er. All lycka och Guds rikaste välsignelse önskar jag er idag.

Andra bloggar om: , , , ,

4 kommentarer:

Per Westberg sa...

Bra Marta
Jag tillhör dem som är lite skeptisk till skolavslutningar i kyrkan. Vem har rätt att definiera vad som är tradition?

Men ska man tala i kyrkan till studenter ska det gå till på just detta sätt. Man ska använda begreppet "vi kristna" och jämförelsen med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Karin sa...

Bra.

Anonym sa...

Ett fint tal. Jag tycker om det!

Anonym sa...

Det här var jättefint, marta