fredag 29 november 2013

Jesus är Herre

 Predikan på Sinnesromässa i Salabackekyrkan, Domssöndagen 24 november 2013. Psalmen som nämns är 38b i Den svenska Psalmboken, en inspelning från Youtube finns längst ner i inlägget.
Jesus sade: "Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig." (Johannesevangeliet 5:22-30)
I vårt kyrkoår heter den här dagen som bekant Domssöndagen, vilket också för tanken främst till dom och kanske straff. Men i många andra kyrkor har den ett annat namn som mer fokuserar på Kristi återkomst, inte sällan Kristi Konungens dag. I veckan som gick samlades kyrkomötet, alltså svenska kyrkans parlament eller kongress, här i Uppsala och en av många frågor som diskuterades var just att byta namn på den här dagen, till Kristus konungens dag. I debatten som följde diskuterades också flera andra namn, som Kristus Segrarens dag, eller kanske Kristi återkomsts dag eller Evighetssöndagen. Det blev inget namnbyte – och det är kanske bra att inte byta namn på en söndag utan att mer genomgående förändra texter och böner och att se evangelieboken som en helhet – men det är intressant att fundera på hur ord och titlar för tanken åt olika håll. Det finns många olika bibliska bilder av hur det ska gå till – en del som mer handlar om dom och sortering och straff, och andra som handlar mer om att vi ska se ansikte mot ansikte, få klarhet och att Gud ska bli allt i alla. Med ett namn som Domssöndagen förs tanken just till domen, medan ett namn Kristus Segrarens dag sätter ljuset på den som verkligen är huvudperson idag.

För det är Jesus som är dagens huvudperson, inte jag själv. Risken med att lägga fokus på temana kring dom, sortering och straff är att vi också blir fokuserade på oss själva. Vad kommer att hända med mig? Vad ska jag göra eller hur ska jag leva? Det är naturligtvis viktigt att reflektera över sitt liv och ta ansvar för hur vi lever. Men texten idag handlar inte om mig. Den handlar om Jesus. Det är jag som dömer, säger Jesus i texten.

 I psalmen vi sjöng innan fanns en av den tidiga kristna kyrkans första bekännelser med: Jesus är Herre. Innan biskopar och kyrkomöten hade enats om hur trosbekännelsen skulle formuleras, kanske redan innan man hade enats om vilka texter som skulle ingå i Bibeln, så samlades kristna kring denna bekännelse: Jesus är Herre. Och som vi sjöng i psalmen: det är på grund av att han avstod från allt, upplevde ensamheten och smärtan, valde att dö på korset och besegrade döden som han är Herre över liv och död.

När Jesus säger att det är jag som dömer, så är det den sårbare, älskande Kristus vi ska möta vid tidens slut. Kristus som valde utsattheten och smärtan av kärlek till oss. I många av de texter som finns om tidens slut, finns motivet med att allt ska genomlysas och bli tydligt med – vi ska få se ansikte mot ansikte, vår kunskap ska bli fullkomlig och vi ska få klarhet. När jag läser de texterna ser jag ofta bilden ur den här psalmen framför mig – hur vi, när vi förstår allt vi inte förstår i den här världen, också ska se hur Kristi kärlek genomsyrar allt, och att Jesus är Herre. Och jag ser framför mig hur inte bara alla människor i alla tider, utan också skapelsen och allt som är större än vi kan tänka – alla världar och varelser – samlas i denna bekännelse och lovsång: Jesus är Herre. Och trygga i hans kärlek får vi också ha hoppet om det som beskrivs i andra texter i Bibeln: hur Gud ska skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, och hur Gud ska torka alla tårar. Där det som varit orättvist och orättfärdigt ska försvinna och vi ska få upprättelse och klarhet.

Till dess får vi lita till den kärlek som fick Jesus att gå i döden för oss. Här i tiden får vi lita på och hoppas på att Kristus är segraren som besegrar ondskan och döden. Redan nu får vi be: Jesus är Herre!

Inga kommentarer: