fredag 29. november 2013

Jesus är inte Obama - om en anspråkslös kungs ankomst

Reflektioner på Mässa med musik, Salabackekyrkan onsdag 27/11 2013. Vi läser kommande söndags texter, och firade alltså in advent lite i förskott.
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 'Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.' Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: 'Hosianna' Davids son! 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Hosianna i höjden! (Matteusevangeliet 21:1-9)
Det kanske var fler än jag som såg på TV i höstas när president Obama var på statsbesök i Stockholm. Långa rader av bepansrade limousiner, säkerhetsvakter och militärer överallt, gatorna avspärrade och golvbrunnarna igenskruvade. Och ministrar och diplomater och viktiga människor som tog emot honom och följde med honom runt i stan. Det är så man tänker att en världsledare eller president eller kung ska göra sin ankomst.

Jesus ankomst till Jerusalem är nästan den rakt motsatta. Inga hästar eller kameler eller vagnar har han med sig, utan det enkla lastdjuret åsna, det transportmedel som vanligt folk hade. Och inga hovfolk och diplomater och ledare i sitt följe, utan fattiga och enkla människor, ofta sådana som andra såg ner på. Och inte hade han några säkerhetsvakter eller militärer med sig, utan kommer med fred.

Allt det här säger mycket om vem Jesus är. Hans makt, det som gör honom till någon som är viktig i våra liv handlar inte om styrka och vapen och våld, utan om att han ger sig själv. Han kommer till oss. Och vi vet att bara några dagar efter att han tagits emot som en kung av folket i Jerusalem vänder de sig mot honom och inom en vecka är han avrättad. Men genom att dö så besegrar han döden.

För många är advent en tid av förberedelser – inför julen och inför årets slut – och en tid av väntan. Själva ordet advent låter ju också som att det handlar om väntan. Men så är det faktiskt inte. Ordet advent betyder ankomst, och det är just en ankomst som står i centrum i texten och temat idag. Jesus ankomst, när han rider in i Jerusalem.

Jesus kommer till oss. Det är det viktigaste i adventstidens budskap. Jesus avstår från maktmedlen och kommer som en av oss. Det är inte vi som måste göra oss förtjänta eller ta oss fram till Jesus. Han kommer till oss. Det enda vi behöver göra – det enda vi kan göra – det är att ta emot honom. Under den här adventstiden får vi öppna oss för det, förbereda oss och öva på det.

Ingen kommentarer: