Bana väg i ditt hjärta och ditt liv

Predikan/tal i Sinnesromässa i Salabackekyrkan 15 december, Tredje söndagen i Advent. Psalmen som nämns är 292.

Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör hans stigar raka.
Varje klyfta skall fyllas,
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas.
Och alla människor skall se Guds frälsning.
När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.” Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias.(Lukasevangeliet 3:1-15)

Huggormsyngel!

Johannes döparen är inte direkt insmickrande mot de människor som trots allt gjort sig omaket att ta sig ut i öknen för att lyssna på honom och låta sig döpas. Han är som motsatsen till de reklamkampanjer som överöser oss nu under julhandeln. Istället för att lova guld och gröna skogar och locka med räntefri betalning och extrapresenter, så kräver Johannes mycket. Hans budskap är kärvt: förbered er! Dela med er! Tro inte att ni har några särskilda privilegier som kallar er Abrahams barn. Omvänd er och tro på Gud!

Johannes predikade omvändelse, men hans uppdrag var att bana väg, som står i Jesaja-citatet i början på texten. Hans syfte är inte att komma med svaren utan att peka framåt, förbereda människorna och göra det möjligt för dem att känna igen och ta emot Jesus när han kommer.

Jag tänker att det är därför vi läser texten om Johannes kärva budskap den här söndagen en knapp vecka innan jul. Mitt i allt glitter och förförande reklam som manar oss att förbereda oss för julen genom att köpa saker, så pekar Johannes på det precis motsatta. Dela med dig, är hans huvudbudskap. Har du mer än du behöver, dela med dig åt den som inget har. I de uppgifter du har ska du göra rätt för dig och inte utnyttja någon. Det räcker inte att tänka och tycka rätt, det måste märkas, omvändelsen ska bära frukt säger Johannes.

Jag tror att Johannes ord är i bokstavlig bemärkelse en viktig uppmaning till oss: vi behöver dela med oss av varma kläder till de som fryser och mat till de som är hungriga – här i vår stad men också längre bort, till exempel genom Svenska kyrkans internationella arbetes insamlingar till de tyfondrabbade i Filippinerna eller till julinsmalingen som går till barn i krig. Men jag tror också att vi kan förstå Johannes ord i en lite annan mening.

För att ta emot Jesus när han kommer – som ett litet barn i julens berättelser och när vi möter honom i våra liv på olika sätt, så måste vi vara förberedda och känna igen honom. Och ett sätt att förbereda oss är att ge plats för andra i våra liv. Att sätta oss själva och våra behov lite åt sidan, att se vad andra människor behöver. Då kan vi ge plats både för andra och för Jesus i våra hjärtan. Handling och bön må bli ett, ska vi sjunga i psalmen snart, och jag tänker att det är just så. Bönen och tanken kan leda till handlingar, omvändelsens frukt som Johannes kallar det. Men jag tror också att handlingarna påverkar hur vi känner, tänker och tror. Omtänksamhetens och de icke-själviska handlingarna kan öppna våra hjärtan, för varandra med också för Jesus. Så kan vi också bana väg för Herren.