söndag 11 maj 2014

Visa varandra kärlek - en fråga om handling mer än känslor

Predikan på Sinnesromässa i Salabackekyrkan, Uppsala, på Fjärde söndagen i påsktiden 11/5 2014.
När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Johannesevangeliet 13:31 - 35)

Älska varandra! Jesus uppmaning till sina lärjungar och till oss låter självklar, enkel och vacker. Men samtidigt så oerhört svår. Och kan man verkligen befalla någon att älska?

När vi i vardagslag pratar om kärlek eller att älska, så syftar det ofta på känslor – oavsett om det är romantisk kärlek eller kärlek till familjemedlemmar eller vänner. Att älska någon är att tycka otroligt mycket om någon, att känna varma och starka saker för den personen, vara engagerad i och bry oss om den. Och det är inte alls fel. Men att älska någon, kärleken, visar sig inte främst i ord och känslor, utan i handling. Hur vi behandlar den, att vi prioriterar att vara med den, visar omsorg, avstår saker eller anstränger oss för den människans skull.

När Jesus säger att vi ska älska varandra, då tror jag att han i ganska begränsad utsträckning tycker det är viktigt hur vi känner för varandra. Och han samlade ju också väldigt olika människor omkring sig och vad vi kan läsa ut av bibelns berättelser så verkar de inte alltid så förtjusta i varandra. Också våra församlingar och gemenskaper består av människor från olika håll och med olika erfarenheter, och som inte har valt varandra. Det handlar inte om att vi ska bygga små mysiga enhetliga gäng där alla är lika och tycker samma sak och gillar varann.

Nej, det viktiga, det är att visa varandra kärlek. Och det handlar inte så mycket om vad vi känner, utan att vi behandlar varandra med respekt. Att försöka tolka varandra välvilligt och tro gott om människor. Att anstränga sig för någon annans skull och dela med oss av det vi har. Bjuda in och visa omsorg. I vardagen och de människor vi möter, men också att stå upp för människors lika värde och rättigheter, och försöka bygga en värld och ett samhälle där människor får leva hela liv och där resurser och möjligheter är rättvist fördelade – det är också att visa kärlek. I den kärleken är Jesus vår förebild. Det handlar inte om någon mesig självutplåning, utan om att visa både sig själv och andra respekt, att dela med sig men med bevarad integritet.

Älska varandra som jag har älskat er, säger Jesus, så ska alla förstå att ni är mina lärjungar. Det är ett stort uppdrag. Och lika relevant idag som på Jesu tid. Även om vi kanske läst lite om Jesus i skolan, eller kommit över en Bibel och läst på egen hand som barn eller unga, så är det nog ett faktum att de allra flesta människor först hör talas om Jesus och får en bild av honom genom oss som kallar oss kristna. Det är vi som vill försöka följa Jesus som också blir en bild för andra människor vem han är och vad han lär. Och då är hur vi behandlar både varandra och andra människor, vilka värderingar vi lyfter fram och hur vi lever de allra viktigaste skyltfönstren. Det är ingen överdrift att säga att kristna i vissa tider och sammanhang genom historien inte direkt gett någon lockande eller positiv bild av Jesus. Hur vi lever, och inte minst hur vår gemenskap och församling ser ut, spelar roll för vad människor får för bild av Jesus och av kristen tro.

Det här är ett stort ansvar. Och som kanske gör budet att älska varandra ännu svårare. Men den stora poängen är att älska ”som jag har älskat er”, som Jesus säger. Vi älskar för att vi redan är älskade. Guds kärlek är som ett överflödande vattenfall, som fyller oss och räcker till mycket mer. Vi får flöda över av Guds kärlek till människor omkring oss, oavsett i vilket sammanhang vi möter dem. Kärleken, och de kärleksfulla handlingarna har dessutom den egenskapen att de smittar, eller växer. När vi visar varandra kärlek blir det också som en bild eller erfarenhet av Guds kärlek, som gör det ännu lättare att själva visa människor kärlek. Vi får kraft att gå en bit till, att dela med oss lite mer, att visa omsorg och kampglöd för våra minsta systrar och bröder när vi också vilar i den kärlek som bär allt.

Inga kommentarer: