När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.”
Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer. När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.” Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen,och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré. (Matteausevangeliet 2:13-23)
Idag firar vi Värnlösa barns dag, det som förr hette menlösa barns dag, till minne av de barn som enligt Matteusevangeliet Herodes lät döda i Betlehem och hur Jesusbarnet fick tillbringa sin första tid i livet som ett flyktingbarn i Egypten. Julglittret går över ganska snabbt – på annandagen firas den förste martyren Stefanos och nu alltså något av det grymmaste vi kan tänka oss, ett besinningslöst massmord på barn för att säkra sin egen makt. Det gulliga och mysiga, det i bästa fall fridsamma och värsta fall tillrättalagda som i vår kultur präglar julfirandet får ett abrupt slut.
Kanske kan läsningen om den här fruktansvärda händelsen bli en påminnelse om att det inte alltid är så gulligt och glittrigt som vi tror, ens i julefriden. Genom reklam och medier, men kanske också av familj, vänner och arbetskamrater byggs förväntningarna upp att just de här dagarna ska allt vara perfekt – familj och släkt ska vara samlad, barnens ögon ska tindra, julklapparna ska vara rätt uttänkta och maten ska inte bara smaka bra utan helst vara hemgjord. Vi vet att för väldigt många människor ser julen inte ut så. Kampanjen Vit jul har påmint oss i år om de tusentals barn som växer upp i familjer med alkoholmissbruk där julen kan vara fruktansvärd, men även för många som inte har den sortens situation kan julen ändå vara mer fylld av spänning och oro än julefrid. Allt fler barn i vårt land växer upp i fattigdom, och antalet vräkningar av barnfamiljer ökar. I vuxen ålder är väldigt många ensamma – många har ingen familj, och andra så svåra relationer att de inte vill träffa dem. Eller så väcker stressen och pressen olösta konflikter eller gamla sår, och dagarna som skulle vara mysiga och fridfulla mer fyllda av oro och irritation. Då kan bilderna av den perfekta julen kännas mer som ett hån, en påminnelse av hur långt det egna livet är från idealet och hur det borde vara.
Men texten handlar ju inte bara, eller främst om oss här och nu. Huvudpoängen i hela julfirandet är inkarnationen – Gud blir människa. För att återupprätta bandet mellan Gud och mänskligheten väljer Gud att möta oss människor på vår egen planhalva, här i världen. Guds människoblivande är en förutsättning för försoningen, men också den yttersta solidaritetshandlingen. För att gemenskap med oss väljer Gud att dela våra livsvillkor. Genom Jesus vet Gud hur det är att vara människa. Och Jesus börjar sitt liv som hemlös, född i uthuset. Och får snabbt bege sig iväg på flykt. Även om han – såvitt vi kan utläsa av texterna – fick växa upp med omsorgsfulla föräldrar trots sin i omgivningens ögon antagligen märkliga tillkomst, så var hans liv sannolikt inte helt enkelt, ens som barn. Och hur han fick uppleva en lång rad variationer av lidande och förnedring, svek och ångest hör vi om under fastan och påskveckan. Jesus delar våra erfarenheter och villkor – och genom honom vet vi att Gud inte är avlägsen och långt borta, utan en Gud som själv erfarit otryggheten, längtan, svårigheter och smärta. Det är också ett av Gudsnamnen som vi sjunger om i julpsalmerna: Immanuel, Gud med oss. Berättelsen på värnlösa barns dag påminner också om hur riskfyllt detta människoblivande var. Att Gud inte bara utsatte sig för risken att uppleva allt svårt och underbart med att vara människa, utan också att det väldigt lätt hade kunnat gå väldigt illa.
Idag får vi tänka inte bara på barnen som dog i Betlehem efter Jesu födelse, utan också alla barn som inte får den trygghet, frihet och omsorg som de behöver och har rätt till, i vårt land och runt om i världen. Men vi får också minnas att mitt i deras liv och våra liv, finns en Gud som delar glädje och nyfikenhet, ensamhet och oro, smärta och längtan. Det hemlösa flyktingbarnet Jesus. Amen.
Läs även andra bloggares åsikter om jul, predikan, värnlösa barns dag, barn, kyrka, tro, religion, utsatthet, betraktelse
