Vägen till livet

4:e söndagen i påsktiden, 29 april, Köpings kyrka. Psalmen som nämns i predikan är 38, För att du inte tog det gudomliga av Olov Hartman.

”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som
jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. (Johannesevangeliet 14:1-14)

Tycker ni som jag om att titta på kartor? Jag gör det gärna – dels på kartor över platser långt bort som jag skulle vilja resa till, men framför allt över platser som jag ska hitta till, eller vill förstå mig på. Jag tycker om det där, att få överblick, se hur saker hänger ihop, få ett sammanhang och veta vart jag är på väg. Inte minst nu, när jag har börjat jobba här i Köping som är en ny stad för mig, har jag tittat på många kartor för att försöka förstå mig på stan och hitta rätt. Ibland har jag cyklat fel när jag varit på väg till något hembesök, men oftast har det gått bra. Kartor är en god hjälp, liksom vägbeskrivningar eller landmärken.

Men om det nu är ganska lätt att lära sig hitta vägarna här runt om i Köping, är det kanske inte lika lätt att orientera sig i livet. Ibland finns det alldeles för många avtagsvägar, ibland verkar det inte finnas några alls, ibland går det för fort och ibland står det helt stilla. Livet är ofta komplicerat och det blir inte alltid som man vill. Och även om det blir som man vill, är det inte säkert att det man hoppades på var svaret på ens frågor.

Temat idag är Vägen till livet, och var den vägen går och hur den ser ut är på ett sätt enkelt och samtidigt så svårt. I dagens text frågar lärjungen Tomas efter vägen, och Jesus svarar: ”jag är vägen, sanningen och livet”. Så svaret är enkelt – Jesus är vägen. Och det är ju samtidigt det som är det svåra. Vi får ingen enkel vägbeskrivning eller karta. När Gud vill visa oss vägen till livet så kommer Gud varken som en karta eller en regelbok, utan som en person.

Jesus visar vägen till livet, till ett gott och rätt liv, hur vi ska vara som människor. Jesus är på så sätt en förebild, en vägvisare. I Jesus möts gud och människa, och visar sann mänsklighet. Vi har ingen komplett regelbok, men en rad berättelser om hur Jesus möter människor, hur han hela tiden väljer det som leder till liv istället för att hindra liv, det som ger befrielse och upprättelse, det som gör människor mer livande och livet större. Jag tror att man misstar sig, om man tänker att en kristen etik eller kristen moral är att följa vissa regler eller leva sitt liv på ett specifikt sätt. En kristen etik för mig handlar om att leva i Kristi efterföljd, att välja livet och det som ger mer liv och gör människor, världen och relationer helare.

Men Jesus är inte bara en förebild för oss människor, även om han är en viktig sådan. Jesus är också Gud själv. Eftersom Jesus är både Gud och människa, visar han oss inte bara vad sann mänsklighet är. Han visar oss också vem Gud är. När svaret på våra frågor om vägbeskrivning till livets väg inte är en kartbok utan Jesus, då är det inte bara som förebild. Framför allt är Jesus den bästa bilden vi har av Gud. Gud som är själva grunden för tillvaron, alltings ursprung och mål, mer än vi kan tänka och förstå, gör sig nåbar och begriplig i Jesus. Och genom Jesus vet vi vem Gud är. Som vi sjöng i psalmen för en stund sedan: För att Jesus avstod från ära och glans och valde enkelheten och fattigdomen, vet vem gud är. För att Jesus valde att gå i döden och inte väjde för lidandet, vet vi vad Guds seger över ondskan är. För att Jesus blev en av oss, vet vi var Gud är – nämligen här, hos oss.

Genom Jesus känner vi Gud, och kan lära känna Gud. Genom Jesus vet vi hur Gud är, och att Gud vill ha gemenskap med oss, och att den gemenskapen är möjlig. På det sättet är Jesus vägen till Gud. Det tror jag är den djupaste innebörden när Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet och att han är vägen till Fadern.

Just det här Bibelstället har ofta använts för att markera mot andra religioner eller andra sätt att tro. Ingen kommer till Fadern utom genom mig, säger Jesus, och det har kristna ibland tolkat som att bara kristna, eller människor som bekänner sig till Jesus, kan ha gemenskap med Gud. Det är naturligtvis ett sätt att läsa den texten. Men jag tror också att det finns andra sätt, som kanske är minst lika rimliga. Jag tror nämligen att man ska läsa det som står precis innan. Där säger Jesus att ”min Faders hus har många rum”. Och även om vår uppgift som kristna är att lyssna på Jesus, lita på honom och genom honom lära känna Gud, så är det inte vår uppgift som kristna att begränsa Gud eller försöka avgöra vilka som har rätt eller fel relation till Gud. Vi kan aldrig veta vad som finns i de andra rummen hos Gud, vilka vägar som kan leda dit. Peter Halldorf, känd pingstpastor, författare och retreatledare har sagt: Kristus är vägen till Gud, men det finns tusen vägar till Kristus. Och de vägarna kanske finns på oanade platser, och kan ta människor – även oss – på oanade resor.

Jesus är vägen till livet, eftersom vi genom honom vet vem gud är och vad gud vill. Och eftersom vägen inte är en regelsamling eller kartbok, så är det inte heller en ensam väg. Vägen till livet är en väg i gemenskap och relation. Gemenskap med Gud men också till våra medmänniskor. Vi bjuds in att följa med honom på vägen till livet, i vår egen takt och på vårt eget sätt, men alltid tillsammans. Och precis så enkel och så svår är frågan till oss idag. Vill du följa med?

Andra bloggar om: predikningar, kyrkan, religion, svenska kyrkan, Jesus