Tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.
(1 Tim 6:7-11)
Det är hårda ord från författaren till Timotheosbrevet. Kärleken till pengar är roten till allt ont, det har blivit något av ett bevingat ord. Några av de andra texterna som hör till den här söndagen handlar om samma sak fast uttryckt på ett annat sätt – ingen kan tjäna två herrar, både Gud och mammon, den som älskar rikedom får aldrig nog, så går det för den som samlar skatter på jorden men inte är rik inför gud. Det finns många bibelord om faran med att drabbas av girighet eller kärlek till pengar. Och nog finns det som en fara, både att vi försummar sådant som är viktigt för materiella saker eller pengar, dels att vi tror att pengar eller saker ska göra oss lyckliga. Men den faran tror jag inte bara handlar om pengar. Vi kan bli giriga och ledas fel också av andra saker – makt, berömmelse och beundran, bekräftelse. Ibland tror jag att vi kan förblindas av den bild av oss själva som vi vill ha istället för den vi egentligen är. Och när fel saker blir viktiga så tappar vi bort det som är centrum, det som egentligen spelar roll. Att det är bara i Gud som vi har vårt ursprung och mål, och det är i Guds kärleks ögon vi kan se oss själva som vi verkligen är. Och att den rikedom vi har – oavsett om det handlar om pengar eller makt eller andra resurser – är till för att delas med våra medmänniskor.
Andra bloggar om: predikan, svenska kyrkan, pengar
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar