Jesus sade: "Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen." (Johannesevangeliet 6:37-40)
Jag skall inte låta någon gå förlorad.
När Jesus talar om Gud och om att höra hemma hos Gud i texten som vi hörde för en stund sedan, så är det den här meningen som stannar kvar hos mig. Jag skall inte låta någon gå förlorad. Jesus säger de här orden i Johannesevangeliet i ett sammanhang där han beskriver Gud och Guds vilja att ha en relation till människorna. Han talar om hur det ska bli – kanske imorgon, kanske i den yttersta tiden. Och det är tydligt vad som är Guds vilja: Jag skall inte låta någon gå förlorad.
Den här helgen tänder vi ljus. Vi har nyss tänt ljus här i kyrkan och många av er har kanske varit på kyrkogården också och tänt ljus på en grav. Vi tänder ljus för att hedra de döda, för att bevara deras minne. För att tacka för vad de betytt i våra liv. När vi tänder ljus är det också ett sätt att visa att de på ett sätt finns kvar hos oss. De intryck de har gjort, avtrycken av deras liv finns kvar i våra liv.
När vi förlorar en människa i våra liv är det en förlust. Den kan lämna ett tomrum efter sig, saknaden kan ibland bli oerhört konkret. Men även om det är en förlust för oss är den människans liv inte förlorat. Minnena och tacksamheten, avtrycken och spåren finns kvar hos oss. Och i Guds kärlek finns människan bevarad även genom döden. Jag skall inte låta någon gå förlorad.
2 kommentarer:
Du säger inget fel, men du för heller inte saken till klarhet.
Varför nämns ingenting om Jesu uppståndelse? Det är ju den som ger också oss hopp om uppståndelse.
Varför inte nämna i predikan att hela människan, kropp och själ, ska uppstå?
Varför låter det som om vi lever kvar i anhörigas och Guds minne, men inte att vi kan uppstå till ett nytt och evigt liv?
Att du inte tar upp den dubbla utgången i just denna predikan kan jag förstå, men något mer än det du skriver bör du faktiskt försöka ge åt dina församlingsbor.
Jag skriver inte detta för att vara elak, men jag blir så ofta besviken på predikningar jag hör. Jag kommer till kyrkan och vill ha näringsrik mat, men får en halstablett eller en kaka...
Man får en känsla av att, INGEN skall gå förlorad. Så är det ju inte riktig heller, utan alla som inte gör som Gud säger går förlorade. Enkelt uttryckt, dom som syndar och vet om att dom syndar och ändå tycker att dom gör rätt. Dom går evigt förlorade.
Som anonym säger så är detta som en godisbit som inte ger alla vitaminer som behövs för att leva(efter döden).
Legg inn en kommentar