Julen - bortom reklambilder och familjelycka

Tal på skolavslutning för årskurs 6-9.

Julen – det är verkligen familjens högtid i vårt land. Många andra helger kan man fira med kompisar eller vänner eller på olika sätt, men julen tänker vi oss ofta som en familjehögtid. Alla ska vara hemma, det ska pyntas och stökas tillsammans och sen ska det ätas julmat och delas ut julklappar – kanske det till och med blir dans runt granen. Eller nu förtiden kanske vi snarare spelar spel eller ser på film tillsammans, men ändå. I varenda tv-reklam, i filmer och på julkort får vi se bilderna av de lyckliga familjerna med tindrande barnaögon och snälla föräldrar i fina hem med gigantiska julbord och dyra och uppskattade julklappar. Men för hur många ser egentligen julen ut så?

När vi ser bilderna från den allra första julen, så får vi också ofta se en lycklig familj. Maria och Josef som med snälla ögon vakar över det gulliga Jesusbarnet. Änglarna sjunger, herdarna med alla fåren som kommer och stjärnan som lyser. Det är nästan så man förväntar sig att det ska komma några gulliga Disneykaniner framhoppandes. Men så tror jag inte att det var den där första julen. Kanske var det kallt och regnigt, åtminstone måste det ha varit otroligt jobbigt för Maria att resa till fots eller med åsna när hon var höggravid. Ingenstans att ta vägen, vara tvungen att föda barn långt bort från släkt och vänner och inte ens få vila ut i en riktig säng utan ute bland djuren. Dessutom, Betlehem var knappast någon fridfull plats. Landet var ockuperat, det rådde konflikt och anledningen till resan var att ockupationsmakten ville att alla skulle registreras för att kunna beskattas. Snart efter den gulliga scenen i stallet tvingas de fly eftersom kungen är ute efter barnets liv, medan han ännu är en bäbis blir Jesus ett flyktingbarn. Nej, det fanns nog inga tindrande Disneykaniner den första julen.

Jag tror att det är lite samma sak med våra egna jular idag. Visst finns det mycket som är härligt och roligt med julen, för de allra flesta av oss. Godis och julmat, ledig tid att hänga med kompisar och familj, det kan vara en fridfull och glad helg. Men oftast blir det inte riktigt så där fantastiskt som i reklamen. Kanske får vi inte de där julklapparna vi ville ha, kanske hinner vi inte med allt vi tänkt, kanske är föräldrarna stressade och trötta. I familjer med rötter i flera kulturer kanske man inte firar jul alls, eller gör det på helt andra sätt än i reklamidealet. Och för många barn och unga är julen långt ifrån idyllen – de som inte kan vara med båda sina föräldrar, de som förlorat en släkting eller familjemedlem, de som inte får så mycket julmat eller julklappar för att familjen inte har råd med något extra, eller som har en familjemedlem som dricker för mycket eller bråkar och slåss. Vi vill inte tänka på att det är så, men så ser julverkligheten ut för massor med barn och unga i vår stad.

Men om vi kan se bortom reklambilderna och glittret, bortom idealen och de orimliga förväntningarna, då finns det ändå något mer med julen. I kyrkan firar vi jul till minne av just det där lilla flyktingbarnet som långt ifrån den glittriga julreklamen påminner oss om det som är viktigt. Julevangeliet handlar just om hur Gud blir människa, en av oss, för att vara närvarande i allt det som är människors verklighet oavsett hur den ser ut. Kanske kan det också bli en påminnelse om att vara glada för allt det fina vi har omkring oss, även om det inte blir precis som vi hade tänkt oss. Att julen inte är en tävling i att vara mest lik de perfekta reklamfamiljerna eller få finast julklappar. Och att det någonstans i min närhet finns någon – kanske inte ett nyfött barn i ett stall, men någon annan som kan behöva något som jag kan dela med mig av eller behöver en bra kompis. Att oavsett hur våra familjer eller julfiranden ser ut, så är vi värdefulla och älskade bara för att vi finns.

En riktigt fridfull jul och ett välsignat nytt år önskar jag er alla.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, tal, skolavslutning, jul, familj, ideal