Att känna igen ljuset

Predikan på Sinnesromässa på Kyndelsmässodagen 2/2 2014 i Salabackekyrkan. Psalmen som nämns i slutet är 744 Barn och Stjärnor.

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,

i frid, som du har lovat.

Ty mina ögon har skådat frälsningen

som du har berett åt alla folk,

ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna

och härlighet åt ditt folk Israel.”

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. (Lukasevangeliet 2:22-40)

Det händer ofta märkliga saker kring Jesus. I texten vi hörde nyss så ska Maria och Josef gå med det lilla Jesusbarnet till templet för att offra och tacka – en rit som har kanske lite samma funktion som barndopen har idag även om de delvis har en annan innebörd. Precis som alla andra nya föräldrar kom de med sitt barn. Men när de kom fram möttes de av något ovanligt: två profeter, Symeon och Hanna. Båda såg de och förstod att det här barnet var något alldeles märkligt, och orden som Symeon säger har blivit en känd bön eller sång som använts i kyrkan genom historien: Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat…

Men sedan säger han något märkligt till Maria: att Jesus ska bli ett tecken som leder till strid och att ett svärd ska gå genom Marias egen själ. Nu måste ju Maria ha varit lite luttrad efter att ha fått besök från ängeln Gabriel och herdar och österländska stjärntydare och allt annat konstigt som hänt kring det här barnet. Men ändå.

Den här söndagen kallas kyndelsmässodagen. Ordet kyndel betyder ljus, och ljuset står i centrum den här dagen. Vi tänder ju nästan alltid ljus i kyrkan – på altaret, i förbönen och många kommer in i kyrkan och tänder ett eget ljus vid andra tidpunkter. När någon döps så tänds ett dopljus. Det är en påminnelse om Jesus som säger Jag är världens ljus.

Och det är Jesus som är ljuset framför andra. När den gamla Symeon som väntat ett helt liv för att få se Messias sjunger av glädje, så säger han just det, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. Det där är ju lite ovana ord för oss, men att Jesus är ett ljus för ”hedningarna” som Symeon säger, betyder att Jesus kommer till alla människor, inte bara det judiska folket. Var och en, oavsett vilka vi är, kan lära känna det ljuset, lära oss känna igen det, sprida det vidare och vara ljus för varandra.

I sången förut sjöng vi om hur det lilla ljus vi har ska få lysa klart. Den sjungs ofta som en barnsång men det finns ett och annat att ta till sig där även för oss som är vuxna. Ljuset Jesus, och ljuset i oss ska få lysa klart och inte döljas. Och många krafter vill trycka ner oss, kväva vår livslåga och blåsa ut ljuset, men vi får lita på att Jesus, ljuset är starkare än så. Ett litet ljus kan lysa upp ett helt rum, och en liten liten låga i oss kan sprida både ljus och värme och få bäras vidare. Ljuset blir inte heller mindre när det delas, utan blir mer, större, precis som kärlek och gemenskap.

Runt det lilla Jesusbarnet händer det märkliga saker, och runt honom fortsatte människor genom hans liv att se och lära sig saker om Gud och om sig själva. Hans ljus spred sig när han mötte människor och deras liv förändrades. Också idag får vi möta Jesus och låta hans ljus falla över oss, hjälpa oss att se på oss själva och varandra med hans blick och känna igen ljuset i andra människor.

Hanna och Symeon kände igen ljuset när de såg Jesusbarnet. De delade med sig av sin glädje spred ljuset vidare. Så får vi också göra. Och när vi inte orkar allt vi önskar får vi lita på att ljuset också bär oss. I psalmen vi ska sjunga allra sist idag uttrycker Ylva Eggehorn det så vackert:
Ljuset bär oss, Gud är nära i ett litet barn som ser oss."