Om tacksamhet - beredleseord Tacksägelsedagen

Detta beredningsord höll jag i förmiddags, Tacksägelsedagen 10 oktober, i Uppsala Domkyrka. Texten som nämns är GT-texten 2:a årgången, Jeremia kapitel 31, vers 3 - 6.

"Med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet." I Jeremiatexten för idag påminner Gud oss om allt det goda vi får och hur allt vi har är grundat i Guds omätbara kärlek till oss. Men kopplingen mellan Guds kärlek och närvaron - eller frånvaron - av det goda i våra liv är inte alltid så självklar för oss. Dels ser vi inte alltid allt det goda vi får, att Guds kärleksfulla skaparkraft är själva förutsättningen för våra liv och allt vi är och har. Men det är också en smärtsamt tydlig mänsklig erfarenhet, från Jobs bok och in i våra dagar, att livets goda inte är jämnt fördelat mellan människor, och inte heller särskilt rättvist fördelat. Det finns inget linjärt samband mellan ens människas "godhet" eller livsval och hur väl det går för henne i sådant hon inte själv kontrollerar.

Tacksägelsedagen handlar om tacksamhet, något som kanske inte alltid står så högt i kurs i vårt samhälle. Att vara tacksam uppfattas inte sällan som att nöja sig, vara liknöjd, ta emot de smulor som offras en utan att kräva sin rätt. Tacka och bocka med mössan i handen, en underlägsenhet som manifesteras genom tacket där makten blir mindre synlig.

Men det är inte den sortens tacksamhet som är dagens budskap. En tacksamhet över Guds goda gåvor står inte i motsats till en helig vrede över att det goda av människor fördelas så orättvist över världen. En tacksamhet över att jag får vakna varje dag står inte i motsats till ett engagemang för att fler ska få livsvillkor som gör att de lever längre och bättre liv. En tacksamhet över det jag har står inte i motsats till att vända mig till Gud och be om mer närhet, mer klarhet, mer av det jag saknar.
Guds eviga kärlek ligger i botten, oavsett vilka vi är. Därför kan vi, oavsett hur våra liv ser ut, vända oss till Gud och be och bekänna.