Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.” Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.” (Första Moseboken 28:10-17)”Sannerligen, Herren är på denna plats, och jag visste det inte!”
Jesus såg Natanael komma och sade om honom: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.” Natanael frågade: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung.” Då sade Jesus till honom: ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Och han sade: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” (Johannesevangeliet 1:47-51)
Jakobs utrop när han vaknar ur sin dröm känns igen – om inte ordagrant så är hans kombination av förvåning, bävan och längtan något som många personer, i bibeln och den kristna traditionen, ger uttryck för när de mött Gud. I drömmen – som kanske inte bara är en dröm – står himlens port öppen och änglarna rör sig mellan himmel och jord. Hans enkla sovplats blir plötsligt en mötesplats med Gud.
Temat på den heliga Mikaels dag är Änglarna, och vi möter tre väldigt olika änglaberättelser, eller kanske snarare berättelser där änglarna finns med, i dagens texter. Jakobs dröm, den märkliga, apokalyptiska bilden av Mikael som slåss med draken i den yttersta tiden, och slutligen en berättelse om hur Jesus på sitt karaktäristiska sätt ser en människa som annars känner sig osedd och utlovar änglars närvaro.
Änglar har en lite märklig plats i den kristna traditionen, eller de har snarare mycket mer än EN plats. Änglar förekommer i många bibliska berättelser, men i väldigt olika funktioner och av olika karaktär: budbäraränglar som kommer med besked eller löften från Gud, skyddsänglar som vakar över människor, himmelsänglar som prisar Gud eller visar på Guds härlighet, makt och helighet, eller som stridsänglar som leder kampen mot det onda som i dagens episteltext. Samtidigt som den bibliska bilden av vad en ängel är inte är särskilt entydig, så blir det inte enklare av att änglarna kanske är de allra mest älskade och omhuldade figurerna i folkliga berättelser, legender och vanliga människors tankar om det andliga livet, som inte alls nödvändigtvis är så förankrade i den kristna traditionen. Bokmärkesänglar och barndomens aftonbön om änglar som går runt vårt hus blandas i medvetandet med bibelns berättelser och mer nutida tankeströmningar kring andar och energier hos många människor. Det är helt enkelt inte särskilt lätt att säga vad en ängel är.
En sak kan dock klart sägas om änglarna i den kristna traditionen, och det är att de agerar på uppdrag av Gud. De underlättar eller symboliserar mötet mellan Gud och människa eller hjälper människor upptäcka hur Gud redan finns i deras liv.
I texterna idag är omnämnandet av änglarna en genomgående röd tråd. Men det finns också en annan röd tråd, nämligen människan som blir sedd, erkänd och uppmärksammad av Gud, precis där hon är och mitt i det enkla och vardagliga. I texterna finns änglarna med när människor får en uppgift och ett sammanhang.
I den gammaltestamentliga texten är Jakob på väg bort från Esau som han just lurat på sin faders välsignelse, och på väg till Laban för att gifta sig med hans dotter. Jakob är visserligen en av patriarkerna, men han framstår ju inte i texterna som av odelat sympatisk karaktär. Trots det får han i drömmen veta att hans folk ska bli stort och fortsatt vara Guds folk och leva i det land Gud utlovat. Där han låg på marken, ensam och osäker på framtiden måste drömmen ha varit lika overklig som stark. På en plats som verkade allt annat än välsignad fick han möta Gud.
Människors tänkesätt, hur Gud beskrivs och livsbetingelserna i berättelserna i moseböckerna är på många sätt främmande för oss. De utspelar sig i en tankevärld åtskilda från vår inte bara i geografiska avstånd och i tid, utan också i hur människor då tänkte kring sig själva, världen och Gud. Vi ska nog vara försiktiga i att dra alltför stora slutsatser ur berättelserna eller ta dem alltför konkret som föredömen eller vad de säger om Gud och oss människor i detalj. Men i de stora dragen berättar de om människors möte med Gud, och tillsammans med texter ur Nya testamentet kan vi se mönster redan i de äldsta berättelserna, mönster om vem Gud är och vad Gud vill och hur Gud möter oss.
För mig är det här en berättelse med ett sådant mönster. Jakob upplevde sig säkert ute på hal is, osäker på vart han var på väg och vad som väntade honom. Där i öknen, på en enkel rastplats fick han möta Gud, fick ett uppdrag och en bekräftelse om att Gud inte hade övergivit honom.
Kanske var Natael, vars kallelseberättelse vi hörde om i evangeliet, i en liknande livssituation. Det vet vi inte – han förekommer bara i den här berättelsen i hela bibeln, och nämns i förbifarten i samband med att den uppståndne Kristus visar sig för lärjungarna. Det enda vi vet om honom är alltså att han stannade kvar hos Jesus med de andra lärjungarna ända till slutet. Och även i den här texten får vi veta väldigt lite om honom, men Jesus såg något i honom. Och Natanael överväldigades av detta, kände sig sett, bekräftad och uppmärksammad på det sätt som vi hör om i många berättelser om Jesus. Jesus ser förbi det yttre, förbi det förväntade och ser människor, på riktigt. Och genom att förvänta sig mycket av dem, så följer de, svarar och kan bli till redskap för Guds rike. När Jesus sedan talar om himlen som ska öppnas så anspelar han tydligt just på den text vi hört, om Jakobs dröm, en känd text för dem som lyssnade. Han pekar här på att han själv är länken mellan himmel och jord.
Änglarna som finns med här, blir bilden för att porten är öppen mellan himmel och jord. Genom Jesus är det inte stängt, utan Gud finns närvarande, vill vara närvarande också i våra liv. Vanliga dagar, i en stenig vardagsöken eller när vi står inför något stort och utmanande, så finns Gud där. Guds blick som ser och förstår oss, och Guds uppmaning och utmaning att stå till tjänst. Att följa Jesus, att finnas till för varandra, kanske få vara Guds budbärare till någon annan människa.
Gud finns även på denna plats, även i våra liv, även i våra medmänniskor. Genom att försöka leva nära Gud och stå våra medmänniskor till tjänst, blir det kanske tydligt också för oss som för Jakob: Sannerligen, Gud finns på denna plats, och jag visste det inte!
Läs även andra bloggares åsikter om predikan, kyrka, religion, Jesus, Mikaelidagen, änglar
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar