När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 'Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.' Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: 'Hosianna' Davids son! 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Hosianna i höjden! (Matteusevangeliet 21:1-9)
Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?” Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.” (Lukasevangeliet 4:16-23
Ett glädjebud till de fattiga: befrielse för de fångna, syn för de blinda, frihet till de förtryckta och ett nådens år från Herren.
Det är ingen dålig programförklaring Jesus läser ur Jesaja. Och sedan konstaterar han: det är nu det händer. Det är mig ni väntat på. Man kan förstå att det är lite svårsmält för hans hemby, de som sett honom växa upp, att han nu kommit tillbaka och säger sig vara inte bara en lärare utan den som Gud själv sänt.
De två texterna vi har hört här, om Jesus i Nasarets synagoga och intåget i Jerusalem, de utspelar sig precis i början och precis i slutet av Jesus verksamhet. I Lukasevangeliet berättas hur Jesus efter sitt dop och efter att frestats i öknen påbörjar sin verksamhet och börjar predika i Galiléen, och besöket i hemsynagogan i Nasaret är den första specifika berättelsen om vad han predikar. Och intåget i Jerusalem i Matteusevangeliet inleder den avslutande fasen på Jesu verksamhet och liv – han tas emot som en kung för att bara några dagar senare sluta sitt liv som en brottsling.
Det går som en båge mellan de två händelserna, ett tema som genomsyrar allt Jesus gör, som han sätter tonen för genom texten ur Jesaja som han citerar. Där ger han oss nycklarna till att förstå varför han har kommit, vad Guds rike är. Det är underifrånperspektivet, att Jesus inte har kommit för dem som redan har allt utan för dem som behöver honom: till de fattiga, förtryckta och blinda, till dem som längtar efter och behöver Gud. Och det sista i citatet, förkunna ett nådens år från Herren, det syftar på Jubelåret som anbefalls i tredje mosebok (3 Mos 25:10) som skulle inträffa vart 50:e år, då slavar skulle befrias, skulder skrivas av och jord återbördas. Det var alltså en sorts allmän amnesti där rådande orättvisor reglerades och frihet var något väldigt konkret. Jesus markerar att han kommer för att vända på maktordningar och att stå på de fattigas och förtrycktas sida.
I berättelsen om intåget i Jerusalem kommer underifrånperspektivet igen. Jesus tas emot som en kung, men han väljer inte att komma med stridshästar och vagnar, utan de vanliga människornas transportmedel åsnan. Och han kommer inte med militärer eller vapen utan ensam, vapenlös. Jesus är en annan sorts kung, har en annan sorts makt, och vänder upp och ner på det som brukar gälla. I Jerusalem, där folket vänder sig mot Jesus och får ockupationsmakten Romarna att avrätta honom, får underifrånperspektivet sitt totala genomslag. Jesus utsätts för det värsta tänkbara lidandet och förnedringen för att vinna den största segern, den över döden. Med sitt eget liv vänder han maktordningen upp och ned.
Ett nådens år, utropar Jesus med Jesajas ord, och det är också temat för första söndagen i advent. Det nya kyrkoåret börjar idag, det är som kyrkans nyårsdag, och det är fest i kyrkan. När det vanliga året börjar brukar man ge nyårslöften, något som kanske inte är så vanligt i kyrkan. Men kanske kan vi få börja det nya kyrkoåret med Jesus underifrånperspektiv som programförklaring och ingång. Idag börjar vi också julinsamlingen till Svenska kyrkans internationella arbete som i år har Alla barns rätt till fred som tema – och med det en möjlighet att konkret få hjälpa och bidra till att vända maktordningarna, till exempel i arbetet bland barnsoldater som är ett av projekten som stöds.
Ordet advent betyder ankomst, och det nya kyrkoåret börjar med Jesu ankomst i centrum. Jesu ankomst till Jerusalem, hur Jesus börjar sin verksamhet i Nasarets synagoga, men också förberedelsen inför firandet av Jesu födelse om några veckor. Men vi får också fira Jesu ankomst i våra liv. Det är Jesus som kommer till oss, inte vi som måste ta oss till Jesus. Men om vi tar emot honom kommer vi också att påverkas av honom. I Jesu närhet, när vi läser berättelserna om honom, ber till honom, försöker leva som honom, då kommer underifrånperspektivet fram. Då kan maktordningar vändas upp och ner och andra saker blir viktiga än de som oftast värderas högt i vårt samhälle. Jesus kommer inte med status till de redan högt uppsatta eller belöning för de duktiga utan med befrielse till de förtryckta och de som längtar. Oavsett vilken sorts fattigdom, förtryck eller blindhet som vi lever med – de kan ju vara av många olika slag – vill Jesus komma till oss med befrielse.
För många innebär adventstiden kanske mindre av stillsam andlig förberedelse inför firandet av julen, och mer av väldigt praktiska saker: mat och bakning och julklappar och luciatåg och avslutningar och släktplanering samtidigt som jobb och skola ska avslutas inför året. Och för inte så få blir stressen värre av oron över att pengarna inte räcker till allt som man vill eller känner att man borde köpa och göra. Att få börja adventstiden och det nya kyrkoåret med Jesus underifrånperspektiv blir en påminnelse om att hans blick eller perspektiv är något annat än det vi ofta förknippar med december. Det betyder såklart inte att det är något fel med att vilja förbereda inför julen på ett traditionellt sätt och det gör det kanske inte lättare att hantera de situationer som vi kan hamna i. Ingen av oss kan leva utanför de sammanhang eller det samhälle där vi finns. Men det kan bli ett fokus och en prioritering, och samtidigt ett glädjebudskap till oss:
Han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar