Ni fastar under bråk och gräloch skändliga slagsmål.Som ni fastar i dagblir inte er bön hörd i höjden.Är det en sådan fasta jag vill se:en dag då man späker sig,hänger med huvudet som ett strå,ligger i säck och aska?Kallar du det fasta,en dag som behagar Herren?Nej, detta är den fasta jag vill se:att du lossar orättfärdiga bojor,sliter sönder okets rep,befriar de förtryckta,krossar alla ok.Dela ditt bröd med den hungrige,ge hemlösa stackare husrum,ser du en naken så klä honom,vänd inte dina egna ryggen!Då bryter gryningsljuset fram för dig,och dina sår skall genast läkas.Din rättfärdighet skall gå framför digoch Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.Då skall Herren svara när du kallar,när du ropar säger han: ”Här är jag.” (Jesaja 58:4-9)
Vad ska det här med fasta vara bra för egentligen? Är det ett självspäkande som är till för att pina oss? Eller ett sätt att visa hur fromma eller duktiga vi är? Det verkar ju som att det är just sådant som profeten Jesaja reagerar mot i alla fall. Fastan handlar enligt honom inte om att plåga sig för att visa upp sig, eller att försöka blidka Gud genom att späka sig, utan om att befria de förtryckta och dela med oss till de fattiga. Fastetiden i vår kyrkotradition kan handla om att avstå något för att påminnas om vad som är viktigt i livet. Det är en förberedelsetid inför påskfirandet och en period av eftertänksamhet och enkelhet.
En stark tradition i vår kyrka är också att fastetiden är en av de stora kampanj- och insamlingsperioderna för Svenska kyrkans internationella arbete. Temat i år liksom de senaste åren är Allt för att utrota hungern. Och jag tänker att hunger är ett viktigt tema och nyckelord på flera sätt i fastan.
På många platser på jorden är människor hungriga rent fysiskt. Trots att det egentligen finns tillräckligt med resurser för att alla människor i världen skulle kunna äta sig mätta. Men de resurserna är ojämnt fördelade och vi lever i överflöd medan andra hungrar. Att engagera sig i fastekampanjen kan både handla om att samla in pengar för att rent praktiskt fördela om en del av de resurserna i arbete för långsiktig jordbruksutveckling eller på andra sätt arbete för att fler ska slippa vara hungriga. Men det kan också vara att bidra på ett mer övergripande sätt till att minska resursslöseriet. En av delarna i fastekampanjen är fasteutmaningen Sluta släng – en utmaning till oss att inte slänga så mycket mat, utan planera mer, köpa mindre onödig mat, ta hand om rester mer osv. Det slängs tonvis med mat varje år i vårt land och med lite bättre planering skulle de resurserna kunna användas mycket bättre. Båda de här sakerna tänker jag kan vara sätt som vi delar vårt bröd med den hungrige, som Jesaja skriver.
Men jag tänker att fastan också kan handla om hunger på ett annat sätt. En möjlighet för oss att reflektera kring vad vi innerst inne hungrar och längtar efter. Vi får hela tiden massor med intryck, genom reklam, kompisar, medier i skolan och på jobbet med saker vi borde vilja ha eller förväntas vilja vara. Men vad är det vi innerst inne längtar efter? Vad är det vi behöver? Fastan kan vara en möjlighet att skala bort några av de rösterna. En chans att lyssna längre in, att ge plats för även sådant som skaver och inte är så enkelt. Kanske kan man inte riktigt känna den där hungern om man hela tiden matar på med annat. Genom att skala bort finns det plats för det viktigaste.
Om en liten stund ska vi ha en speciell rit som brukar förekomma på askonsdagen. Under förbönen kommer det finnas möjlighet för den som vill att komma fram till altaret och få ett kors tecknat i pannan med aska. Det är en tradition som funnits i kyrkan i många århundraden. Askan är ett tecken på botgöring och en påminnelse om vår dödlighet. Men aska är också ett tecken på renhet, och ur askan, döden, är det som nytt liv kan växa.
Ta chansen att låta denna fastetid bli en tid att hjälpa till att mätta andras hunger och samtidigt ge plats att känna din egen hunger efter det som är viktigt i livet.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar